audiotechture

Home

Akustisk formgivning

Projekt

Om ljud

Om oss

Press

Äldreboendet Kostern ligger vid Masthuggstorget i Göteborg. Man har 27 lägenheter, varav fyra korttidsplatser, och ett rum för träning och avslappning, ljudsatt av Audiotechture 2008.

Äldreboendet Kostern

Emilie Nilsved är arbetsterapeut och leder ett projekt på Kostern som syftar till ökad livskvalitet och meningsfull vardag. Projektet sattes igång i maj 2008 och inkluderar hälften av de boende på Kostern.

En ljudbild skapades med inslag av naturljud och långsamma, orientaliskt inspirerade klockklanger.

– Det blev perfekt. Jag upplever det som att min puls går ner när jag har varit i rummet en stund. De boende lyssnar på ljudet, antingen i rullstolsvagga eller samtidigt som de får massage, förutom två som enbart har ljudstimulans. Hur man avläser effekten ljudet har beror på i vilken utsträckning de boende kommuni-cerar med tal eller inte. De som inte pratar reagerar varierat, genom att stirra rakt fram, att somna eller att gråta. Jag upplever att de är helt slutna i sig själva för de har ingen ögonkontakt med mig under tiden. Och då är det ändå några som kan släppa in mig i sin värld vid vissa tillfällen.

Gråten ser inte Emilie som något negativt utan som en öppnad dörr, känslomässigt.

– Hade jag sett arga ögon hade jag nog inte reagerat så men det är stilla tårar och det ser jag bara positivt på.


    

  

De som pratar berättar gärna efteråt om sina upplevelser. Det kan vara minnesbilder från barndomen, om gröna ängar, skogslandskap eller barndomshemmets björkdunge.

– Där blir jag insläppt i deras drömvärld och många gånger kan de vara svåra att få tillbaka till min verklighet när de suttit och lyssnat, säger Emilie.

Personer med demenssjukdom berättar vanligtvis samma historia varje gång men när Emilie Nilsved ställer följdfrågor berättar de många gånger lite mer.

Det är inte bara Emilie som märker effekten av upplevelse-rummet. Personalen bekräftar att arbetet med de boende som utnyttjar rummet inte är lika tungt som det har varit innan. De som bor på demensvåningen och som bara irrar fram och tillbaka sitter stilla och är lugna lite längre stunder än tidigare och personalen upplever att de generellt har bättre kontakt med personerna med demens-sjukdom.

– Äldreboendet som helhet tycker att det gör skillnad.